publicerad: 2015
skaka
skaka
verb
~de ~t • få att röra sig häftigt; darra: skaka en flaska; skaka av köld
Finita former | |
---|---|
skakar | presens aktiv |
skakas | presens passiv |
skakade | preteritum aktiv |
skakades | preteritum passiv |
skaka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skaka | infinitiv aktiv |
att skakas | infinitiv passiv |
har/hade skakat | supinum aktiv |
har/hade skakats | supinum passiv |
Presens particip | |
skakande | |
Perfekt particip | |
en skakad + substantiv | |
ett skakat + substantiv | |
den/det/de skakade + substantiv |
skaka av sig
• komma undan: han lyckades skaka av sig förföljarnaInfinita former att skaka av sig infinitiv aktiv
skaka fram
• ⟨vard.⟩ ta fram, göra tillgänglig: skaka fram pengarInfinita former att skaka fram infinitiv aktiv Presens particip framskakande Perfekt particip en framskakad + substantiv ett framskakat + substantiv den/det/de framskakade + substantiv
skaka om
• äv. ge en stark upplevelse: en regissör som vill skaka om publikenInfinita former att skaka om infinitiv aktiv Presens particip omskakande Perfekt particip en omskakad + substantiv ett omskakat + substantiv den/det/de omskakade + substantiv