publicerad: 2015
skarprättare
skarp|rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rättarna • i äldre tid: bödel
Singular | |
---|---|
en skarprättare | obestämd form |
en skarprättares | obestämd form genitiv |
skarprättaren | bestämd form |
skarprättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skarprättare | obestämd form |
skarprättares | obestämd form genitiv |
skarprättarna | bestämd form |
skarprättarnas | bestämd form genitiv |