publicerad: 2015
skurrilitet
skurr·il·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • ⟨ngt åld.⟩ skurril
Singular | |
---|---|
en skurrilitet | obestämd form |
en skurrilitets | obestämd form genitiv |
skurriliteten | bestämd form |
skurrilitetens | bestämd form genitiv |