publicerad: 2015
skygga
skygga
verb
~de ~t 1 om djur: bli skrämd; om person: dra sig undan2 ⟨åld.⟩ ge skugga el. skydd: skygga ögonen med handen
Finita former | |
---|---|
skyggar | presens aktiv |
skyggas | presens passiv |
skyggade | preteritum aktiv |
skyggades | preteritum passiv |
skygga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skygga | infinitiv aktiv |
att skyggas | infinitiv passiv |
har/hade skyggat | supinum aktiv |
har/hade skyggats | supinum passiv |
Presens particip | |
skyggande | |
Perfekt particip | |
en skyggad + substantiv | |
ett skyggat + substantiv | |
den/det/de skyggade + substantiv |