publicerad: 2015
skynke
skynke
substantiv
~t ~n • stort tygstycke att täcka ngt med; vara ett rött skynke (för ngn) framkalla aggression
Singular | |
---|---|
ett skynke | obestämd form |
ett skynkes | obestämd form genitiv |
skynket | bestämd form |
skynkets | bestämd form genitiv |
Plural | |
skynken | obestämd form |
skynkens | obestämd form genitiv |
skynkena | bestämd form |
skynkenas | bestämd form genitiv |