publicerad: 2015
släkting
släkt·ing
substantiv
~en ~ar • t.ex. bror, farbror, kusin
Singular | |
---|---|
en släkting | obestämd form |
en släktings | obestämd form genitiv |
släktingen | bestämd form |
släktingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
släktingar | obestämd form |
släktingars | obestämd form genitiv |
släktingarna | bestämd form |
släktingarnas | bestämd form genitiv |