publicerad: 2015
slump
slump
substantiv
~en ~ar • tillfällighet – Nästan alla sammansättn. med slump- hör till slump.
Singular | |
---|---|
en slump | obestämd form |
en slumps | obestämd form genitiv |
slumpen | bestämd form |
slumpens | bestämd form genitiv |
Plural | |
slumpar | obestämd form |
slumpars | obestämd form genitiv |
slumparna | bestämd form |
slumparnas | bestämd form genitiv |