publicerad: 2015
slutplädering
slut|pläd·er·ing
substantiv
~en ~ar • i rättegång
| Singular | |
|---|---|
| en slutplädering | obestämd form |
| en slutpläderings | obestämd form genitiv |
| slutpläderingen | bestämd form |
| slutpläderingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| slutpläderingar | obestämd form |
| slutpläderingars | obestämd form genitiv |
| slutpläderingarna | bestämd form |
| slutpläderingarnas | bestämd form genitiv |


