publicerad: 2015
smilare
smil·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. smilarna smila
Singular | |
---|---|
en smilare | obestämd form |
en smilares | obestämd form genitiv |
smilaren | bestämd form |
smilarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
smilare | obestämd form |
smilares | obestämd form genitiv |
smilarna | bestämd form |
smilarnas | bestämd form genitiv |