publicerad: 2015
smyga
smyga
verb
smög, smugit, pres. smyger • röra sig tyst och omärkligt
Finita former | |
---|---|
smyger | presens aktiv |
smygs (smyges) | presens passiv |
smög | preteritum aktiv |
smögs | preteritum passiv |
smyg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att smyga | infinitiv aktiv |
att smygas | infinitiv passiv |
har/hade smugit | supinum aktiv |
har/hade smugits | supinum passiv |
Presens particip | |
smygande |
smyga in
• smyga in el. (sällan) insmyga
smyga sig
• smygaOrdform(er) smyga sig
smyga sig in
• äv. komma med av misstag: ett fel har smugit sig in el. insmugit sig i textenInfinita former att smyga sig in infinitiv aktiv