publicerad: 2015
smyckekonstnär
smycke|konst·när
el. smyck·es|konst·när
substantiv
~en ~er smycke konstnär
Singular | |
---|---|
en smyckekonstnär (en smyckeskonstnär) | obestämd form |
en smyckekonstnärs (en smyckeskonstnärs) | obestämd form genitiv |
smyckekonstnären (smyckeskonstnären) | bestämd form |
smyckekonstnärens (smyckeskonstnärens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
smyckekonstnärer (smyckeskonstnärer) | obestämd form |
smyckekonstnärers (smyckeskonstnärers) | obestämd form genitiv |
smyckekonstnärerna (smyckeskonstnärerna) | bestämd form |
smyckekonstnärernas (smyckeskonstnärernas) | bestämd form genitiv |