publicerad: 2015
snöre
snöre
substantiv
~t ~n – I sammansättn. snör-.
Singular | |
---|---|
ett snöre | obestämd form |
ett snöres | obestämd form genitiv |
snöret | bestämd form |
snörets | bestämd form genitiv |
Plural | |
snören | obestämd form |
snörens | obestämd form genitiv |
snörena | bestämd form |
snörenas | bestämd form genitiv |