publicerad: 2015
snorunge
snor|unge
substantiv
~n ‑ungar • ⟨vard.⟩ besvärligt barn
| Singular | |
|---|---|
| en snorunge | obestämd form |
| en snorunges | obestämd form genitiv |
| snorungen | bestämd form |
| snorungens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| snorungar | obestämd form |
| snorungars | obestämd form genitiv |
| snorungarna | bestämd form |
| snorungarnas | bestämd form genitiv |


