publicerad: 2015
snorunge
snor|unge
substantiv
~n ‑ungar • ⟨vard.⟩ besvärligt barn
Singular | |
---|---|
en snorunge | obestämd form |
en snorunges | obestämd form genitiv |
snorungen | bestämd form |
snorungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snorungar | obestämd form |
snorungars | obestämd form genitiv |
snorungarna | bestämd form |
snorungarnas | bestämd form genitiv |