publicerad: 2015
snorkråka
snor|kråka
substantiv
~n ‑kråkor • ⟨vard.⟩ litet stycke fast snor
Singular | |
---|---|
en snorkråka | obestämd form |
en snorkråkas | obestämd form genitiv |
snorkråkan | bestämd form |
snorkråkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
snorkråkor | obestämd form |
snorkråkors | obestämd form genitiv |
snorkråkorna | bestämd form |
snorkråkornas | bestämd form genitiv |