publicerad: 2015
soltimme
sol|timme
el. sol|timma
substantiv
~n ‑timmar 1sol timme
| Singular | |
|---|---|
| en soltimme (en soltimma) | obestämd form |
| en soltimmes (en soltimmas) | obestämd form genitiv |
| soltimmen (soltimman) | bestämd form |
| soltimmens (soltimmans) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| soltimmar | obestämd form |
| soltimmars | obestämd form genitiv |
| soltimmarna | bestämd form |
| soltimmarnas | bestämd form genitiv |


