spårsubstantiv~et; pl. ~ 1 avtryck i marken av fötter, tassar, hjul etc. som kan leda rätt vid eftersökning; preparerad skid- el. joggningsbana; äv. bildl.: polisen har inga spår efter mördaren; inte ett spår⟨vard.⟩ inte ett dugg2 anordning med skenor som fordon kan löpa på: järnvägsspår3 låt på cd-skiva e.d. – De flesta sammansättn. med spår- hör till spår 1.
