publicerad: 2015
spearing
spear·ing
[spi´r‑]
substantiv
~en ~ar • otillåten stöt med ishockeyklubba
| Singular | |
|---|---|
| en spearing | obestämd form |
| en spearings | obestämd form genitiv |
| spearingen | bestämd form |
| spearingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| spearingar | obestämd form |
| spearingars | obestämd form genitiv |
| spearingarna | bestämd form |
| spearingarnas | bestämd form genitiv |


