publicerad: 2015
specialare
speci·al·are
[‑a`l‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. specialarna • ⟨vard.⟩ specialitet, speciell sak el. metod
Singular | |
---|---|
en specialare | obestämd form |
en specialares | obestämd form genitiv |
specialaren | bestämd form |
specialarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
specialare | obestämd form |
specialares | obestämd form genitiv |
specialarna | bestämd form |
specialarnas | bestämd form genitiv |