publicerad: 2015
specialbegåvning
speci·al|be·gåv·ning
substantiv
~en ~ar special- begåvning
Singular | |
---|---|
en specialbegåvning | obestämd form |
en specialbegåvnings | obestämd form genitiv |
specialbegåvningen | bestämd form |
specialbegåvningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
specialbegåvningar | obestämd form |
specialbegåvningars | obestämd form genitiv |
specialbegåvningarna | bestämd form |
specialbegåvningarnas | bestämd form genitiv |