publicerad: 2015
sprätta
1sprätta
verb
sprätte, sprätt, pres. sprätter 1 krafsa, riva; skvätta2 vara sprättig
| Finita former | |
|---|---|
| sprätter | presens aktiv |
| sprätte | preteritum aktiv |
| sprätt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sprätta | infinitiv aktiv |
| har/hade sprätt | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| sprättande | |
2sprätta
verb
~de ~t • ta upp i sömmen; skära upp, öppna
| Finita former | |
|---|---|
| sprättar | presens aktiv |
| sprättas | presens passiv |
| sprättade | preteritum aktiv |
| sprättades | preteritum passiv |
| sprätta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sprätta | infinitiv aktiv |
| att sprättas | infinitiv passiv |
| har/hade sprättat | supinum aktiv |
| har/hade sprättats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sprättande | |
| Perfekt particip | |
| en sprättad + substantiv | |
| ett sprättat + substantiv | |
| den/det/de sprättade + substantiv | |
sprätta upp
• skära upp, öppna: sprätta upp en bokInfinita former att sprätta upp infinitiv aktiv Presens particip uppsprättande Perfekt particip en uppsprättad + substantiv ett uppsprättat + substantiv den/det/de uppsprättade + substantiv


