publicerad: 2015
språkfärdighet
språk|färd·ig·het
substantiv
~en ~er språk färdighet
Singular | |
---|---|
en språkfärdighet | obestämd form |
en språkfärdighets | obestämd form genitiv |
språkfärdigheten | bestämd form |
språkfärdighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
språkfärdigheter | obestämd form |
språkfärdigheters | obestämd form genitiv |
språkfärdigheterna | bestämd form |
språkfärdigheternas | bestämd form genitiv |