publicerad: 2015
språkvetare
språk|vet·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vetarna språk veta
Singular | |
---|---|
en språkvetare | obestämd form |
en språkvetares | obestämd form genitiv |
språkvetaren | bestämd form |
språkvetarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
språkvetare | obestämd form |
språkvetares | obestämd form genitiv |
språkvetarna | bestämd form |
språkvetarnas | bestämd form genitiv |