publicerad: 2015
sprita
sprita
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ supa2 lossa frö från fäste: sprita ärter; sprita bönor
Finita former | |
---|---|
spritar | presens aktiv |
spritas | presens passiv |
spritade | preteritum aktiv |
spritades | preteritum passiv |
sprita | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sprita | infinitiv aktiv |
att spritas | infinitiv passiv |
har/hade spritat | supinum aktiv |
har/hade spritats | supinum passiv |
Presens particip | |
spritande | |
Perfekt particip | |
en spritad + substantiv | |
ett spritat + substantiv | |
den/det/de spritade + substantiv |