publicerad: 2015
sprita
sprita
verb
~de ~t 1 ⟨vard.⟩ supa2 lossa frö från fäste: sprita ärter; sprita bönor
| Finita former | |
|---|---|
| spritar | presens aktiv |
| spritas | presens passiv |
| spritade | preteritum aktiv |
| spritades | preteritum passiv |
| sprita | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sprita | infinitiv aktiv |
| att spritas | infinitiv passiv |
| har/hade spritat | supinum aktiv |
| har/hade spritats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| spritande | |
| Perfekt particip | |
| en spritad + substantiv | |
| ett spritat + substantiv | |
| den/det/de spritade + substantiv | |


