publicerad: 2015
stämning
stäm·ning
substantiv
~en ~ar 1 inställning av tonhöjder2 känsloläge, atmosfär3 till 2stämma 44 till 2stämma 65 till 2stämma 7 – De flesta sammansättn. med stämnings- hör till stämning 2.
| Singular | |
|---|---|
| en stämning | obestämd form |
| en stämnings | obestämd form genitiv |
| stämningen | bestämd form |
| stämningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stämningar | obestämd form |
| stämningars | obestämd form genitiv |
| stämningarna | bestämd form |
| stämningarnas | bestämd form genitiv |


