publicerad: 2015
stämning
stäm·ning
substantiv
~en ~ar 1 inställning av tonhöjder2 känsloläge, atmosfär3 till 2stämma 44 till 2stämma 65 till 2stämma 7 – De flesta sammansättn. med stämnings- hör till stämning 2.
Singular | |
---|---|
en stämning | obestämd form |
en stämnings | obestämd form genitiv |
stämningen | bestämd form |
stämningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stämningar | obestämd form |
stämningars | obestämd form genitiv |
stämningarna | bestämd form |
stämningarnas | bestämd form genitiv |