publicerad: 2015
ståndare
stånd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ståndarna 1 upprättstående långsmal del t.ex. stolpe i byggnad2 hanligt könsorgan hos blomväxt
Singular | |
---|---|
en ståndare | obestämd form |
en ståndares | obestämd form genitiv |
ståndaren | bestämd form |
ståndarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ståndare | obestämd form |
ståndares | obestämd form genitiv |
ståndarna | bestämd form |
ståndarnas | bestämd form genitiv |