publicerad: 2015
stabsofficer
stabs|of·fic·er
substantiv
~en; som pl. anv. ~are, best. pl. ~arna stab officer
Singular | |
---|---|
en stabsofficer | obestämd form |
en stabsofficers | obestämd form genitiv |
stabsofficeren | bestämd form |
stabsofficerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stabsofficerare | obestämd form |
stabsofficerares | obestämd form genitiv |
stabsofficerarna | bestämd form |
stabsofficerarnas | bestämd form genitiv |