publicerad: 2015
stammare
stamm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. stammarna • till stamma 2
Singular | |
---|---|
en stammare | obestämd form |
en stammares | obestämd form genitiv |
stammaren | bestämd form |
stammarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stammare | obestämd form |
stammares | obestämd form genitiv |
stammarna | bestämd form |
stammarnas | bestämd form genitiv |