publicerad: 2015
stickel
stickel
substantiv
~n sticklar • ett graveringsverktyg med skarp spets
Singular | |
---|---|
en stickel | obestämd form |
en stickels | obestämd form genitiv |
stickeln | bestämd form |
stickelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
sticklar | obestämd form |
sticklars | obestämd form genitiv |
sticklarna | bestämd form |
sticklarnas | bestämd form genitiv |