publicerad: 2015
stillestånd
stille|stånd
substantiv
~et; pl. ~ • överenskommet avbrott i krig; stillastående i industri, stopp
Singular | |
---|---|
ett stillestånd | obestämd form |
ett stillestånds | obestämd form genitiv |
stilleståndet | bestämd form |
stilleståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stillestånd | obestämd form |
stillestånds | obestämd form genitiv |
stillestånden | bestämd form |
stilleståndens | bestämd form genitiv |