publicerad: 2015
stipulering
stipul·er·ing
substantiv
~en ~ar stipulera
Singular | |
---|---|
en stipulering | obestämd form |
en stipulerings | obestämd form genitiv |
stipuleringen | bestämd form |
stipuleringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stipuleringar | obestämd form |
stipuleringars | obestämd form genitiv |
stipuleringarna | bestämd form |
stipuleringarnas | bestämd form genitiv |