publicerad: 2015
stomme
stomme
substantiv
~n stommar • inre bärande ställning – I sammansättn. stom-.
Singular | |
---|---|
en stomme | obestämd form |
en stommes | obestämd form genitiv |
stommen | bestämd form |
stommens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stommar | obestämd form |
stommars | obestämd form genitiv |
stommarna | bestämd form |
stommarnas | bestämd form genitiv |