publicerad: 2015
storkonung
stor|kon·ung
substantiv
~en ~ar • i äldre tid
Singular | |
---|---|
en storkonung | obestämd form |
en storkonungs | obestämd form genitiv |
storkonungen | bestämd form |
storkonungens | bestämd form genitiv |
Plural | |
storkonungar | obestämd form |
storkonungars | obestämd form genitiv |
storkonungarna | bestämd form |
storkonungarnas | bestämd form genitiv |