publicerad: 2015
stormning
storm·ning
substantiv
~en ~ar • till storma 2
| Singular | |
|---|---|
| en stormning | obestämd form |
| en stormnings | obestämd form genitiv |
| stormningen | bestämd form |
| stormningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stormningar | obestämd form |
| stormningars | obestämd form genitiv |
| stormningarna | bestämd form |
| stormningarnas | bestämd form genitiv |


