publicerad: 2015
storma
storma
verb
~de ~t 1 blåsa storm2 anfalla för att inta befästning e.d.
Finita former | |
---|---|
stormar | presens aktiv |
stormas | presens passiv |
stormade | preteritum aktiv |
stormades | preteritum passiv |
storma | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att storma | infinitiv aktiv |
att stormas | infinitiv passiv |
har/hade stormat | supinum aktiv |
har/hade stormats | supinum passiv |
Presens particip | |
stormande | |
Perfekt particip | |
en stormad + substantiv | |
ett stormat + substantiv | |
den/det/de stormade + substantiv |
storma an
• rycka fram snabbt: storma an el. anstormaInfinita former att storma an infinitiv aktiv Presens particip anstormande Perfekt particip en anstormad + substantiv ett anstormat + substantiv den/det/de anstormade + substantiv
storma in
• springa inInfinita former att storma in infinitiv aktiv Presens particip instormande Perfekt particip en instormad + substantiv ett instormat + substantiv den/det/de instormade + substantiv