publicerad: 2015
strävare
sträv·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. strävarna 1sträva 1
Singular | |
---|---|
en strävare | obestämd form |
en strävares | obestämd form genitiv |
strävaren | bestämd form |
strävarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
strävare | obestämd form |
strävares | obestämd form genitiv |
strävarna | bestämd form |
strävarnas | bestämd form genitiv |