publicerad: 2015
straffkommendering
straff|kom·mend·er·ing
substantiv
~en ~ar 1straff kommendering
| Singular | |
|---|---|
| en straffkommendering | obestämd form |
| en straffkommenderings | obestämd form genitiv |
| straffkommenderingen | bestämd form |
| straffkommenderingens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| straffkommenderingar | obestämd form |
| straffkommenderingars | obestämd form genitiv |
| straffkommenderingarna | bestämd form |
| straffkommenderingarnas | bestämd form genitiv |


