publicerad: 2015
strontium
stronti·um
[strån´tsi‑]
substantiv
~et el. strontiet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett strontium | obestämd form |
ett strontiums | obestämd form genitiv |
strontiumet (strontiet, strontium) | bestämd form |
strontiumets (strontiets, strontiums) | bestämd form genitiv |