publicerad: 2015
strutbräken
strut|bräken
substantiv
‑bräknen el. ~; pl. ‑bräknar • en ormbunke
Singular | |
---|---|
en strutbräken | obestämd form |
en strutbräkens | obestämd form genitiv |
strutbräknen (strutbräken) | bestämd form |
strutbräknens (strutbräkens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
strutbräknar | obestämd form |
strutbräknars | obestämd form genitiv |
strutbräknarna | bestämd form |
strutbräknarnas | bestämd form genitiv |