SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stupa
1stupa verb ~de ibl. stöp, ~t ofta med formen stöp; ​snava och falla om­kullnästan aldrig med formen stöp; ​dö i stridnästan aldrig med formen stöp; ​sänka sig brant
Finita former
stuparpresens aktiv
stupade (stöp)preteritum aktiv
stupaimperativ aktiv
Infinita former
att stupainfinitiv aktiv
har/hade stupatsupinum aktiv
Presens particip
stupande
Perfekt particip
en stupad + substantiv
ett stupat + substantiv
den/det/de stupade + substantiv
2stupa substantiv ~n stupor brant berg­vägg
Singular
en stupaobestämd form
en stupasobestämd form genitiv
stupanbestämd form
stupansbestämd form genitiv
Plural
stuporobestämd form
stuporsobestämd form genitiv
stupornabestämd form
stupornasbestämd form genitiv