publicerad: 2015
stygging
stygg·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ stygg person
Singular | |
---|---|
en stygging | obestämd form |
en styggings | obestämd form genitiv |
styggingen | bestämd form |
styggingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
styggingar | obestämd form |
styggingars | obestämd form genitiv |
styggingarna | bestämd form |
styggingarnas | bestämd form genitiv |