publicerad: 2015
sublimitet
sub·lim·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er sublim
Singular | |
---|---|
en sublimitet | obestämd form |
en sublimitets | obestämd form genitiv |
sublimiteten | bestämd form |
sublimitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sublimiteter | obestämd form |
sublimiteters | obestämd form genitiv |
sublimiteterna | bestämd form |
sublimiteternas | bestämd form genitiv |