publicerad: 2015
subordinationsbrott
sub·ord·in·at·ions|brott
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨ngt åld.⟩ lydnadsbrott
Singular | |
---|---|
ett subordinationsbrott | obestämd form |
ett subordinationsbrotts | obestämd form genitiv |
subordinationsbrottet | bestämd form |
subordinationsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
subordinationsbrott | obestämd form |
subordinationsbrotts | obestämd form genitiv |
subordinationsbrotten | bestämd form |
subordinationsbrottens | bestämd form genitiv |