publicerad: 2015
succession
suc·cess·ion
[sukse∫o´n]
substantiv
~en ~er • efterträdande, följd; tronföljd
Singular | |
---|---|
en succession | obestämd form |
en successions | obestämd form genitiv |
successionen | bestämd form |
successionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
successioner | obestämd form |
successioners | obestämd form genitiv |
successionerna | bestämd form |
successionernas | bestämd form genitiv |