publicerad: 2015
sultan
sult·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er • mest i äldre tid: härskare i vissa islamiska länder
Singular | |
---|---|
en sultan | obestämd form |
en sultans | obestämd form genitiv |
sultanen | bestämd form |
sultanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sultaner | obestämd form |
sultaners | obestämd form genitiv |
sultanerna | bestämd form |
sultanernas | bestämd form genitiv |