publicerad: 2015
superintendent
super·in·tend·ent
[‑en´t]
substantiv
~en ~er • i äldre tid: biskop i vissa länder
Singular | |
---|---|
en superintendent | obestämd form |
en superintendents | obestämd form genitiv |
superintendenten | bestämd form |
superintendentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
superintendenter | obestämd form |
superintendenters | obestämd form genitiv |
superintendenterna | bestämd form |
superintendenternas | bestämd form genitiv |