publicerad: 2015
sväljning
svälj·ning
substantiv
~en ~ar • till svälja 1
| Singular | |
|---|---|
| en sväljning | obestämd form |
| en sväljnings | obestämd form genitiv |
| sväljningen | bestämd form |
| sväljningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sväljningar | obestämd form |
| sväljningars | obestämd form genitiv |
| sväljningarna | bestämd form |
| sväljningarnas | bestämd form genitiv |


