publicerad: 2015
tåla
tåla
verb
tålde, tålt, pres. tål • stå ut med; finna sig i; tillåta, medge
Finita former | |
---|---|
tål | presens aktiv |
tåls (tåles) | presens passiv |
tålde | preteritum aktiv |
tåldes | preteritum passiv |
tål | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tåla | infinitiv aktiv |
att tålas | infinitiv passiv |
har/hade tålt | supinum aktiv |
har/hade tålts | supinum passiv |
Presens particip | |
tålande | |
Perfekt particip | |
en tåld + substantiv | |
ett tålt + substantiv | |
den/det/de tålda + substantiv | |
den tålde + maskulint substantiv |
tåla sig
• visa tålamodOrdform(er) tåla sig