publicerad: 2015
tackel
tackel
[tak´el]
substantiv
tacklet; pl. ~, best. pl. tacklen • grov talja; tackel och tåg rigg på fartyg
Singular | |
---|---|
ett tackel | obestämd form |
ett tackels | obestämd form genitiv |
tacklet | bestämd form |
tacklets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tackel | obestämd form |
tackels | obestämd form genitiv |
tacklen | bestämd form |
tacklens | bestämd form genitiv |