publicerad: 2015
taggbräken
tagg|bräken
substantiv
‑bräknen el. ~; pl. ‑bräknar • en ormbunke
Singular | |
---|---|
en taggbräken | obestämd form |
en taggbräkens | obestämd form genitiv |
taggbräknen (taggbräken) | bestämd form |
taggbräknens (taggbräkens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
taggbräknar | obestämd form |
taggbräknars | obestämd form genitiv |
taggbräknarna | bestämd form |
taggbräknarnas | bestämd form genitiv |