publicerad: 2015
talman
tal|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ständig ordförande vid riksdagens förhandlingar
Singular | |
---|---|
en talman | obestämd form |
en talmans | obestämd form genitiv |
talmannen | bestämd form |
talmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
talmän | obestämd form |
talmäns | obestämd form genitiv |
talmännen | bestämd form |
talmännens | bestämd form genitiv |